Att man bara måste göra nått helt sjukt dumt, bara för att känna att man duger?
Som att hjälpa en kompis klättra 15m upp i ett träd och kapa det bit för bit, medan en annan kompis och en själv står på backen och fått för sig att man visst kan stå emot dom stora trädbitarna som faller.
För så starka är vi väl? eller hur?
 |
| Andreas på väg upp i tallen. Sanna håller koll så det går rätt till. |
Den andra på backen hade skyddskläder på sig, och nu ska man inte prata om vikt så vi kan istället säga att hon väger ungefär lika mycket som om man har 60L vatten eller hembränt.
Jag tyckte att shorts och linne duger väl till lite grovjobb?
Sen placerar vi hon som väger minst som ankare, och hon som är störst som den som springer med stocken en bit.
Det är väl smartast? Visst då?
När vi väl flugit, släpats, dragit sönder handskar och fingrar, svettats och svurit, så tittade vi på backen på varandra och sa stolt
"Jag tror vi dugä"
Sen finns det många saker som gör att man känner att man inte duger.
Jag är bland annat totalt värdelös på att fylla i luft i däcken på bilen.
Men det finns botemedel för allt, så jag gifte mig med en bilmekaniker.
Tack för all uppmuntran med Bloggen! det värmer i ett annars så kallt skötarhjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar