Året som gått

Årets sista dag.
Som en sista suck av året som skulle bli vår undergång. Året som istället förde med sig nya liv och nya äventyr.
År 2012 kommer alltid vara året då Linus blev min äkta make att älska i nöd och lust på en av dom enda soliga sommardagarna.
Året då Alfons lämnade jordelivet för att liv på dom evigt gröna fälten.
Året så Posh kom på tillfälligt besök i vår familj och tog med sig en bit av mitt hjärta när hon flyttade.
Året när BB och Totte flyttade in hos oss.
Året när Astrid och Gustav kom till våran stora lilla familj.
2012 kommer alltid att vara året jag började fundera mycket på livet och hur livet ter sig på underliga sätt.

Jag är tacksam över att ha sluppit gå på en enda begravning.
I år har vi firat kärlek och barn så mycket vi kunnat.

Jag är också tacksam för att nya insikter har funnit vägen fram till mitt annars så stängda sinne.

2013 hoppas jag blir ett år med mer tid till familjen. Familjen är viktig och anledningen till varför vi rör oss på den här jorden. Våra föräldrar skapade oss med kärlek, och den kärleken ska vi försöka ta vara på.

Mitt råd till alla 2013 är ett råd jag fått av min far: Somna eller skiljs aldrig åt osams.

14/7 gifte vi oss hemma 

En av alla svampar jag plockade så linus blev tokig på mig

Årets gurkskörd

Jag började med Yoga, och linus är snygg

Torsten och Bengt-Bertil flyttade hem till oss

Astrid kom in i våra liv.

Semesterförberedelser

Min stora lilla familj ska på familjesemester!
Vi var på en sån förut också, men då med en annan sida av den stora lilla familjen.

Jag, Linus, Lena och Lucas var till egypten på en allinclusiv resa. Visst hade vi det ganska flott vid poolen och på snorkelresor, även om min nu mer make var lika rastlös i kroppen då som nu.
Men jag har nog aldrig varit så hungrig en hel vecka som då, eftersom det där med lever tyckte dom att man kunde servera jämt.
Lucas tyckte det var jättegott tills vi berättade vad det var. Jag och Lena var lite mer tveksamma till lever medans Linus var lycklig över att äntligen få äta det.
Och nog blev vi solbrännda. Dom andra i alla fall, jag var mest solBrännd.

Nu ska vi åka på en ny liten familjesemester med den stora lilla familjen.
Vi ska till Kreta med Alex, Lisa och Astrid, och för det här behöver vi extra förberedelser så i morgon blir vi bjudna på grekisk afton.
Hoppas dom har eldat så vi kan gå runt i bikini och saronger lyssnandes på grekisk musik.

Min plan är att försöka lära Linus i morgon att byta en blöja på Astrid, lite träning är väl aldrig fel? jag menar, man vet aldrig när vi blir barnvakter.

All in för julen går sådär.
Jag har köpt dom gåvor jag vill ge bort, det ända positiva med julen.
Julgruppen har jag snart vattnat ihjäl så den börjar blomma över.
Jultomten som jag ställt fram hade bebisarna (läs Bengt-bertil och Torsten) sönder efter några timmar och julgardiner är det bara att glömma då samma bebisar älskar att klättra i gardiner.

Så, när ska vi ta ett julbak då?

Två små strån.

"Vad är det där för ring?" undrade Linus, och syftade på ringen som har setat i örat i en himla massa år.
"Den?" frågade jag, "den satt där långt innan vi blev ihop".

Vi är ett gift gammalt par. Vi ser varandra så ofta att vi ibland inte ser gamla saker på varandra.
Vi blir giftasblinda helt enkelt.

Som när Linus drog på sig sina gamla manchesterbyxor här om dagen. Dom han ofta hade när vi nyss blev ihop. Det var som om dom aldrig legat i någon garderob och skräpat.
Och plötsligt så fanns inte den där tanken på att det var dax att slänga dom, som jag nyss haft.

Däremot så såg jag på en gång, att min två år yngre make, har lyckats fått två  små vita strån i skägget. Det var nytt, så dom undkom inte blicken.

Jag kan också höra när han ler i mörkret. Eller när han tänker på något som han inte riktigt vet hur han ska säga. Det är jättesvårt att förklara, men ibland så bara vet man.

Men dom där två små stråna, på min två år yngre make, dom kändes så välkomna. Plötsligt så insåg man att resten av våra liv inte är en ouppnåbar framtid, utan alldeles runt knuten och dom där två små stråna snart kommer att få tusentals vita kompisar.

Linus, när vi blir gamla, då vill jag gå på stan hand i hand med dig och prata om allt fint vi gjort.
Som den där gången du lagade linssoppa när jag jobbade dubbla shift, och hur mycket en sån sak kan betyda i ett förhållande.

Barnlösa är bekväma.

På min blogg står det att den är relaterad till en annan blogg som heter "barnlösa är bekväma".
Tacka fan för att vi är bekväma, vi KAN vara bekväma.
Vi kan välja att äta tårta till middag om vi vill, bara för att vi kan, för vi har inte ansvaret för någon annan.
Vi kan också dra iväg när vi vill på vad vi vill. Bara katterna får mat, vatten och tillsyn.

Jag tycker det är väldigt bekvämt att låna en bebis, och när blöjan är full så skriker både jag och bebis efter mamma och pappa. Självklart är man bekväm av sig!

Att skaffa ett barn är dessutom totalt oåterkalleligt, om man inte lämnar man och barn och drar, men vem har samvete till det?

Jag har lämnat Posh.
Ett jävligt tungt beslut som faktiskt har visat sig vara till hennes bästa. Hon bor nu i en familj där alla älskar henne och inte 50%.
För att jag valt att lämna henne, så som vissa lämnar sina barn, betyder inte att hon inte längre finns i mitt liv.
Hon kommer på tal varje dag. Hon är saknad varje dag. Hon tänks på nästan varje minut.

Nu kommer folk kanske tycka att jag är dum i huvudet av två anledningar.
1. Ja, jag jämför hunden med ett barn. varför? för det är det närmsta ett barn jag kommit i närheten av, känslomässigt.
2. Hon lämnades iväg. Varför? För hur mycket hon och jag än älskade varandra så var det en ohållbar situation.

Det gör också att min skräck för att skaffa barn kommer. Tänk om situationen blir ohållbar? tänk om det inte funkar? Tänk om någon av oss inte älskar barnet? som det blev med Posh.

Självklart så är vi barnlösa bekväma, det är ingen snack om saken. Kraven vi har på oss är att blommorna är vattnade, katterna matade, räkningarna betalda och att huset hålls i skick.
Det är lätta krav vi kan leva med utan större stress.

Och att underhålla dammsugningen är superlätt om man som vi, har en automatisk dammsugare!

Boris underlättar vårt liv.

Okey då, jag kanske inte är bekväm, jag är ganska lat.

Carpe Diem!

Jag har aldrig förstått det här med väggord.
Behöver man ha en massa "meningen med livet" ord för att komma ihåg meningen med livet?
Roligast var Oskaris hall som var full med "meningen med livet" citat.

Vad är då meningen med livet? är det att fånga dagen eller att yngla av sig?
Kan meningen med livet vara att uppnå sina drömmar, och när man har gjort det, vad blir ens mening med livet då?

Jag har ingen mening med livet, jag tror att livet är meningen och det här blev en konstig mening.

Men om jag hade en mening med livet så skulle det nog vara att skratta så mycket som möjligt och sura mindre.
Och på tal om att sura så kan jag meddela att 00:01, den första december, så började min julsurighet och Linus fick sig en utskällning i förebyggande syfte.

December, vad jag inte saknat dig och önskar att du snart är över.

Men All in var månadens motto, så ikväll åker vi och pysslar hemma hos Petra och drar på det bredaste leendet! Kanske vi kan pyssla ihop några julklappar, för presenter tycker vi om!