Gustav

Den här bloggen skulle ju handla om vår tvåsamhet, men också om barnlösheten.

Många har frågat om vi ska ha barn, många har frågat om vi kan få barn, många har många frågor och jag har verkligen inga svar.

Något som jag vet, är att Gustav kom in i våra liv med buller och brak en dag, två veckor tidigare än vad som var tänkt.
Och alla som känner mig vet att jag inte gärna vaknar tidigt, men just den dagen när Gustav kom, just den tiden han kom, så vaknade jag med magsmärtor och kunde inte somna om. När jag väl hade gett upp och gått in i duschen kom världens finaste bild på lilla Gustav.

För några månader sedan skulle dom komma på besök till oss i Säter, och då vaknade jag ca 07:30 och när jag berättade det för Johanna så berättade hon att det var då även Gustav hade vaknat.

Nu är det som så att jag inte tror på övernaturliga fenomen, jag tror inte på någon högre makt, ödet kanske är dom vägar vi väljer, men varför ger oss ödet så många snåriga stigar att gå på ibland?
Jag tror inte heller att man kan ta över smärta från någon annan, men jag tror att band mellan människor är starka, och eftersom jag älskar båda Gustavs föräldrar så mycket, så är det klart att deras barn blir ett kärleksbarn utan dess like i min värld.

Och om jag blir så kär i deras barn, undrar hur knäpp jag kommer bli om vi får egna barn?

Konsten att bära rosa

Ibland får jag muta min mun för att hålla tyst.
Tig min mun får du socker, är nått jag ofta får tänkta innan jag talar, även om läpparna och tungan ibland formar orden innan jag hinner tänka dom orden.
Som här om dagen satt jag på ett möte när en klämmer ur sig "Om någon skulle försöka få på mig nått rosa skulle jag bli skogstokig och ingen skulle förstå varför"
Genast får jag tänka "tig min mun får du socker" för orden som höll på att ploppa ur min mun var, "så sa jag också när jag var 16!"

Hur som helst så har jag hatat rosa.
Alltså verkligen avskytt rosa.
Jag har skrattat människor som klär sig i rosa för att jag tyckt att ingen passar i världens fulaste färg.
Senast jag köpte solglasögon så valde jag med rosa bågar, skrattandes i affären, och tjutandes mellan skratten "dom här måste jag ha, för då kan verkligen ingen ta mig på allvar"

Sen kom dagen så jag skulle beställa skates till roller derbyn, och jag valde "Mr Pink"

 Ja, jag köpte t.o.m nya rosa utehjul..

Så det är lika bra att inse, att allt i livet har sån tid, och vissa tider har man två gånger.
Och jag minns än idag när farmor sa till mamma och pappa, "visste inte vad jag skulle köpa, men jag vet att hon blir glad bara det är rosa"
Så tack älskade farmor, vart du än är nu, för att du köpte dom rosa kläderna, så jag får uppleva min andra rosa epok i livet.

Och om alla gånger jag fått muta min mun att hålla tyst kan ha lett till min kroppskaraktär får envisheten avslöja i slutet.

Förövrigt så kan jag starkt avråda att försöka hångla med ett golv när ni håller i kurs. Blåläpp är varken sexigt eller skönt att ha, men nog fan kände jag mig lite hardcore med en fläskläpp rullandes på skatsen inne i huset bärandes hotpants.
BOYAH!