Min vän snippan

Men inte snippan som i snippan, utan som i snippan Sanders.

När vi ändå ska prata festival minnen så skulle jag vilja berätta om en fantastisk person.
Hon har berikat mitt liv i många år på så många sätt, och det roliga är att hon själv inte vet att hon är totalt underbar när hon bara är sig själv.

Tror vi hamnade på samma fest va?
Sen fick vi för oss att luncha ihop på kinarestaurang någon vecka senare. Då var Koffe med för att vi kände knappt varandra.
Någon vecka senare skulle vi umgås igen, och det var den här gången vi båda insåg att vi var lika knäppa båda två. Bland allt skrot och bråte, så var det vi fick med oss hem varsin porrtidning med tillhörande vhs.
Resterande av dagen, då Linus repade och Koffe var hos sina föräldrar och tvättade så åt vi chips, drack läsk och kommenterade dålig porr.
Sen dess blev vi vänner.
När vi började umgås så såg hon oftast ur såhär:

Jeans, t-shirt och munktröja

 

2008 åkte vi ett helt gäng på arvikafestivalen.
Minns att det var sjukt varmt. Grannarna spanade på Stålbergs rumpa och några andra grannars tält brann ner. Det var också det året då Halken och Rebecka kom till vårt camp med motivationen "dom kastar minste kiss på varandra där".

Jag hade i alla fall somnat i tältet.

Totalt oväckbar

Sanders hade då hunnit bytt om och roat hela campet en stund när dom tyckte det var dax att väcka mig.
Sanders kröp in i tältet och viskade mitt namn flera gånger, hon skrek att det brinner, hon ropade mitt namn, ingenting hände.
Så hon böjer sig ner och viskar i mitt öra "Sanders har klänning på sig".
Det jag minns är att jag flyger upp och ut ur tältet skrikandes "Vart är Sanders!". "I tältet", hör jag hennes stämma djupt inne i det kokheta tältet.

Det här var vad som kom krypande ur tältet. Sanders i en blommig klänning, oknutna kängor och en fruktansvärt nervös hållning.
Vad vi inte visste då var att detta var början på en helt ny Sanders-epok.

Nu förtiden så har hon förstått att det där med förstora pösiga kläder inte alltid är helt okey och dom senasre åren så har vi fått välja oss med en Sanders som alltid är prydligt klädd och alltid med en personlig touch.

Lika fantastisk, lite annorlunda klädstil nu.

Vad livet skulle vara tråkigt utan mina flickor.

Konstiga konster.

Jag är en riktig suris.
Är nästan helt övertygad om att det inte går som jag vill så kan jag alltid sura en stund så blir det bättre.
Kan också gå från glad till sur på en blinkning.
Det är en bedrift och en förbannelse.

Jag har surat i Säter, Barcelona, Borlänge, Kairo, New York och Sant Petersburg, bara för att nämna några platser.

T.o.m på våran bröllopsdag kunde jag inte låta bli att suraihop.
Så på vårt bröllopskort när vi står och ser lyckliga ut, och det ser ut som att Linus spelar på orgeln, så kan jag nu berätta att det var 15minuter innan gästerna skulle börja komma, och Linus låtsades inte spela, utan spelade förfullt, helt insjunken i sin värld, när vi skulle skynda iväg för att ta nästa bild.
Så jag skrek.
Linus fladdrade med armarna sådär tokigt som bara han kan, som han alltid gör när jag surar ihop och stackars Emelie som fotade tittade på oss med en tvekande blick.
Vad har hennes kompis Linus gått med på att gifta sig med för konstig brud.
Jo, en tvättäkta surkärring.

Sekunder innan jag surade ihop.

Det var tur att han sa ja ändå. Trots surigheter och dåliga gener.

När vi ändå pratar om dåliga gener så satt vi en gång på Arvikafestivalens camping och pratade om nitlotter i livets genlotteri.
Linus beklagade sig över sin magsjukdom och några över bleka hy, när Koffe plötsligt utbrister "Men Annika har dragit den största nitlotten, för hon har lockigt hår"
Har man inte tvättat håret på en vecka, när solen har stekt en och morgondaggen smekt ens kropp, då blir håret lite lätt lockigt.
Bild kommer senare.

Vi har många roliga festivalminnen som borde gås igenom och delas med, men det får bli en annan dag/natt.

Glad Onsdag!

Idag har jag varit så himmla glad, för idag var dagen då Johanna och Halvar kom med en "Glad Onsdag"-present till mig och Linus.

Det är "Mamma Louise" som syr till stöd för musikhjälpen.
Hon gör små mössor med fina tryck.

Och inte en bild utan en tass.

Självklart fick Linus en mössa med bilar, och jag med hästar.
Borde jag ta illa upp av denna könsdiskriminering?
Han fick åtminstone en orange och jag en blå, för att jämna ut det lite.

Och på tal om att jämna ut, så är det något som Johanna inte har gjort.
Hon har en präktig kula på magen som är i vägen när hon böjer sig ner. Och i den magen växer knyttet. Och utanför magen sitter jag och väntar på att få bli Tant Annika igen.
Tror det är ohälsosamt att längta så här mycket efter någon annans bebis.

Juletid och julehysteri i sikte.

Jag hatar Julen.
Alltså verkligen avskyr julen.
Vilket brukar betyda att jag är arg från första December ända till julen är över.
Och julafton har jag alltid sett som ett ont måste, men man kan åtminstonde jobba och tjärna fina pengar, eller bli riktigt full.
Ibland kan man hinna med båda sakerna, det brukar jag kalla det för en bra jul!

Däremot så älskar jag paket. När som helst på året går bra!
Men att få slå in ett fint paket och ge det till någon som man vet uppskattar det är väldigt mysigt.
Faster Anki är sjukt kul att ge gåvor till, för hon förväntar sig det aldrig, och hon blir alltid glad, trots att det bara är lite ljus eller ett par vantar.
Men som sagt, det kan man göra när som helst på året. Det är lika tillfredsställande att att ge ett glad torsdagspaket som en julklapp.

Hur som helst.
När man hatar julen så mycket att den snor all ens energi i December så måste man komma på sätt att överleva skiten, så i år ska jag gå All in för jul!

Linus har därför fått en adventskalender bestående av 24 små paket.

Något som jag däremot gör varje December ändå är en julgrupp, mest för att jag tycker att det är fint när det är klart, men i år blev det inte jättefint, men duger för oss.

Alla julstjärnor sitter redan på sina platser i fönster men tänds inte förens på söndag.
Och ljusslingorna sitter på balkong och i träd

Nu ska det bakas lussebullar och saffransskorpor. Knäck ska kokas och godis ska göras.
Funderar på ett pepparkakshus också.

Sen ska alla paket handlas och slås in!
Får inte glömma all glögg som ska drickas och tomtar som ska snattas heller!

I Januari ska jag försöka komma ihåg att utvärdera om det var värt att gå all in, eller om det blir likadant som varje jul ändå.

Ris och ros och nya saker

"Det fattar du väl!" sa J. "att ingen vill läsa om samhällsproblem och dina åsikter, folk vill läsa om dina yogafisar och spräckta byxor!"
Och det är väl kanske så det är, att med allt skit som händer runt omkring oss så vill vi få en lugn stund och skratta åt att någon annan faktiskt är klantigare än oss själva.

Tyvärr så vill man blogga om både ris och ros.

Därför har jag nu bestämt, efter 1 månad då jag bara försökt komma på smarta och käcka saker att skriva om (utan framgång) så måste inte allt bara vara toppen.
Ibland måste vi ta på oss stridsglasögonen och klanka ner lite på livet, för att inse att vi har det faktiskt förbannat bra.

Vi har det så förbannat bra att vi skapar oss "låtsas" sjukdommar som anorexi, övervikt och söndagsångest.
Nu vet jag att båda finns och är extremt jobbiga för dom som har det, men vi har det så jävla bra att vi kan unna oss lite i-landssjukdomar som gör att vi inte vill äta, trots att mat finns i överflöd i detta land.
Vi kan även unna våra katter den där julkalendern för 99kr, för det är inte alls som om dom får mjukmat varje dag ändå, till ett mycket billigare pris.

Jag och Linus har t.o.m unnat oss en ny soffa!
Jodå. det var mycket planerande bakom den där soffan.
Först åkte jag till Mio med Ida. Såg ut en skitskön svindyr soffa. (förlåt Linus)
Någon vecka senare så fick jag med mig Linus till Mio.
Började då med att visa den skitsköna svindyra soffan som jag bara MÅSTE få (fast jag visste att det skulle bli ett blankt nej). Nehepp, sa jag, då får vi väl kolla på något billigare då.
Och börjar man i 30.000kr klassen så är det mesta billigare ska tilläggas.

Hem kom vi med en stor fin soffa som precis får plats i vårt vardagsrum.
En ny taklampa lyckades smyga med under soffköpet också.

Såhär mysigt tycker Bengt-Bertil det är att ha en ny soffa.

Och om man har både ny soffa och ny lampa så måste man ha en ny matta också! Och där lyckades vi sätta nytt rekord då vi såg ut, kom överens, betalade och lastade in allt i bilen på under 30min!

Tror vi börjar lära oss av varandra efter alla dessa år ihop.

Nu ska jag bara komma på ett bra sätt att bli av med hyllorna i vardagsrummet...

Så nej J, du får inte rätt den här gången, vi behöver både skriva och läsa om ris och ros. Och är man inte nöjd med ett inlägg, håll ut, nästa kanske blir bättre!