Konsten att bli gammal

"One day baby we'll be old"

Jag är inte rädd för att bli gammal.
Jag tycker att det ska bli skönt att veta att man inte har alla världens svar och istället lugna ner sig.
Att inte längre tro att världen går under utan mig, utan att inse att man snart ska bli ett med moder jord.
Att inte längre stressa fram, utan låta tiden få gå sin gång.

Jag längtar efter att vakna tidigt på morgon och stilla ta sin kaffe och se på träden vad världen har för årstid att erbjuda.
Jag och min hund ska ta långa lugna promenader och tänka på alla bäckar och stenar vi hoppat över.
Vi ska titta på Linus när han lagar gullan för 1000e gången, nu i en mycket långsammare fart, och våra barnbarn är där för att hjälpa till.
Vi ska spela musik på LP spelaren som våra föräldrar spelade för oss när vi var barn, och vi ska skratta åt allt tok vi varit ute på.
Ringen som Linus gav mig den där enda riktigt fina dagen i Juli sommaren 2012 har blivit lite för stor så man får bära den i en kedja runt halsen.
Huset kommer nog kännas lika tomt som när vi flyttade in, när alla barnen är utflugna, men deras rum finns alltid kvar, ifall dom skulle komma hem.

Nej, jag är inte ett dugg rädd för att bli gammal.
Vad jag är rädd för är att livet går för fort. Att året ska gå så fort att vi aldrig hann få våra barn, eller att vi blev så gamla att när vi väl får barnbarn så är vi redan på hemmet.
Jag är rädd att någon av oss ska bli sjuk.
Jag är rädd för att inte vi ska klara av livets svårigheter tillsammans.
Jag är rädd för att saknad för dom som lämnar oss för tidigt ska bli för stor.
Men att bli gammal?
Just bring it!

Konsten att klara av allahjärtansdag.

Nä, varken blommor eller choklad idag heller!
Hade jag förväntat mig det? På allahjärtansdag? På en torsdag?
Inte en chans.

Däremot förväntar jag mig att vi visar varandra kärlek och respekt varje dag. Eftersom vi lovat inför "gud" och alla närvarande att älska varandra i nöd och lust.
För att vi valt att dela livet tillsammans.

Jag förväntar mig inga blommor, men att han håller om mig när tårarna rinner.
Förväntar mig heller ingen choklad, men att han delar min glädje.
Inte ens en nallebjörn vill jag att han ger mig, utan istället hjälper mig att inse mina brister och älskar mig ändå.
Precis som jag älskar honom, även när han driver mig till vansinne ibland.
För det ska gudarna och hela denna församling veta, att en tvåsamhet inte alltid är lätt, och det handlar en hel del om att ge och ta.

Varför ha en dag när vi visar varandra kärlek? När hatet är så pass stort som det är i vår värld är det viktigt att vi visar kärlek så ofta vi kan. Att vi inte uppmuntrar till onödig konsumtion som ofta är tillverkad av barnarbetare i ett land man inte ens kan uttala.
Vem visar dom barnen kärlek idag? Vem visar dom barnen kärlek i morgon?

Det finns så många som jag älskar, som inte har satt en ring på mitt finger, och även om jag är dålig på att visa sånt, så hoppas jag att dom förstår att jag älskar dom varje dag året runt.

Igår passade vi på att fira alla stjärtars dag. Lite för att känslan av att vara kär är när det känns precis som att man är bajsnödig, men hur ofta man än går på toa så går det inte över. Då är det kärlek!

Ha en bra Torsdag allihopa, och glöm inte att visa varandra kärlek så ofta ni kan. Och det är dom små sakerna som ofta betyder mest. Som när Johanna kommer med små presenter, någon ringer bara för att höra hur man mår, eller Petra skickar ett vackert sms, bara för att det råkar vara vilken jävla dag på året som helst.

Två av alla underbara människor.

Kom på att jag glömt uppdatera hur det gick med Torsten och hårsnudden!
Efter tre dagar med panik och samtal till höger och vänster hur vi skulle göra, och mycket letande i kattlådan så låg den där en dag. Har aldrig blivit så glad över en bajskorv tidigare!
Fantastiska bångstyriga hårboll.