Konsten att bli gammal

"One day baby we'll be old"

Jag är inte rädd för att bli gammal.
Jag tycker att det ska bli skönt att veta att man inte har alla världens svar och istället lugna ner sig.
Att inte längre tro att världen går under utan mig, utan att inse att man snart ska bli ett med moder jord.
Att inte längre stressa fram, utan låta tiden få gå sin gång.

Jag längtar efter att vakna tidigt på morgon och stilla ta sin kaffe och se på träden vad världen har för årstid att erbjuda.
Jag och min hund ska ta långa lugna promenader och tänka på alla bäckar och stenar vi hoppat över.
Vi ska titta på Linus när han lagar gullan för 1000e gången, nu i en mycket långsammare fart, och våra barnbarn är där för att hjälpa till.
Vi ska spela musik på LP spelaren som våra föräldrar spelade för oss när vi var barn, och vi ska skratta åt allt tok vi varit ute på.
Ringen som Linus gav mig den där enda riktigt fina dagen i Juli sommaren 2012 har blivit lite för stor så man får bära den i en kedja runt halsen.
Huset kommer nog kännas lika tomt som när vi flyttade in, när alla barnen är utflugna, men deras rum finns alltid kvar, ifall dom skulle komma hem.

Nej, jag är inte ett dugg rädd för att bli gammal.
Vad jag är rädd för är att livet går för fort. Att året ska gå så fort att vi aldrig hann få våra barn, eller att vi blev så gamla att när vi väl får barnbarn så är vi redan på hemmet.
Jag är rädd att någon av oss ska bli sjuk.
Jag är rädd för att inte vi ska klara av livets svårigheter tillsammans.
Jag är rädd för att saknad för dom som lämnar oss för tidigt ska bli för stor.
Men att bli gammal?
Just bring it!