Gustav

Den här bloggen skulle ju handla om vår tvåsamhet, men också om barnlösheten.

Många har frågat om vi ska ha barn, många har frågat om vi kan få barn, många har många frågor och jag har verkligen inga svar.

Något som jag vet, är att Gustav kom in i våra liv med buller och brak en dag, två veckor tidigare än vad som var tänkt.
Och alla som känner mig vet att jag inte gärna vaknar tidigt, men just den dagen när Gustav kom, just den tiden han kom, så vaknade jag med magsmärtor och kunde inte somna om. När jag väl hade gett upp och gått in i duschen kom världens finaste bild på lilla Gustav.

För några månader sedan skulle dom komma på besök till oss i Säter, och då vaknade jag ca 07:30 och när jag berättade det för Johanna så berättade hon att det var då även Gustav hade vaknat.

Nu är det som så att jag inte tror på övernaturliga fenomen, jag tror inte på någon högre makt, ödet kanske är dom vägar vi väljer, men varför ger oss ödet så många snåriga stigar att gå på ibland?
Jag tror inte heller att man kan ta över smärta från någon annan, men jag tror att band mellan människor är starka, och eftersom jag älskar båda Gustavs föräldrar så mycket, så är det klart att deras barn blir ett kärleksbarn utan dess like i min värld.

Och om jag blir så kär i deras barn, undrar hur knäpp jag kommer bli om vi får egna barn?