måndag 3 september 2012

Avelsmaterial

Man ska inte bara fundera på om man vill ha barn, man ska också fundera på om man är värd att avla på, eller om man är en stackars bondkatt som någon tar sig an av ren snällhet och råkar bli väldigt förtjust i en ändå.

Nu är det såhär, att jag är så sjukt klantig.
Förra veckan jagade jag efter träningsbyxor att kunna ha på yogan. Hittade ett par i xl på ica (redan här är det dödsdömt) som satt hyffsat okey, och tänkte att det här kommer funka sjukt bra!
På onsdagen lyckades jag impa på Jessica genom att ha snygga avancerade träningsbyxor. Spelade totalt oberörd över hennes reaktion, som om jag alltid har avancerade träningskläder. Hon får se nu att det var en hel hysteri att hitta dom där byxorna.
Vi hade skämtat en hel del om att någon av oss skulle råka fisa på yogan och självklart så hade båda ätit fismat också.
Så när vi låg där raklånga på golvet, med det ena benet i golvet och det andra upp i luften så hände det som inte fick hända med mina nya, fina, avancerade träningsbyxor.
Dom sprack i grenen.
Viskade så tyst till Jessica att jag knappt vet om jag hörde det själv "jag fes inte i alla fall".

Åkte hem för att gnälla på kvaliten på byxorna (för dom var ju absolut inte för trånga egentligen, nej nej) och visade Linus hur det går när man ska göra yoga i skitkläder.
Det slutade med att han gick Californiastyle a'la 90-tal i mina spräckta träningsbyxor som visade sig vara storlek M, en yogamatta över axeln och en sony walkman lite käckt fastsatt i linnen.

Han klär i allt, det bättre hälften!
Eller i Lördags när jag och Zandra skulle kolla på Maskinen i Falun och jag lyckades ha sönder två par strumpbyxor inom loppet av 10minuter.
Kanske ska göra som kalle anka och gå byxlös.

Man ska inte bara avla på sig själv utan man ska hitta en bra partner också. Och med dom generna som Linus har så borde det gå fint. Bröderna Grane/Holton är allihopa fina, smarta och sociala.
Med hans markanta käkben och mina höga kindben så borde vi få ett vackert barn åtminstone.

Frågan är hur det kommer sig att både jag och Linus fick hela familjens adhd gener?
Vi är dom utan högskoleutbildning i våra familjer. Vi är dom som har det stökigast i hemmet. Vi är dom sistfödda av våra mödrar.

 Vi är inte direkt några raskatter, men vem bryr sig om ras?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar