Konsten att skita i det.

Det finns en hel del skumma människor i världen, och jag har ingen ingen i hur dom får tag i en, kanske för att man själv är bra underlig.
Hur som helst så verkar man inte kunna vara tjej på internet utan att folk frågar om man vill se deras snopp eller veta något om den överhuvudtaget.
Jag brukar då genast fråga om dom vill veta om min mens, vilket är typ lika relevant för dom som deras snopp för mig.
Ingen har hittils nappat på mitt förslag att prata om mens.

För det är så, att lika lite som jag vill prata om okända mens snoppar och klet, så vill jag lika lite prata om folks mens.
Jag skiter fullständigt hur riklig din mens är, vilket skydd du använder och hur din menskopp ser ut.

Visa lite hyffs är ni snälla, håll era snoppar och menskoppar för er själva.
Men använd dom gärna!

Konsten att ha ångest

Vet att det är svårt att tro mina vänner, men flera av er har redan upplevt det. Några har bara några dagar/månader kvar innan det händer, och själv har jag 364 dagar kvar.
Till vad?
Jo, om 364 dagar blir jag 30år. Ni vet, då man ska ha hunnit gjort allting helst i kronologiskordning och utan ångest.

Kan säga att här sker inget utan ångest före under och efter.
Men en gnutta ångest är nog bra, så man får fundera ordentligt innan man ger sig in i något. Bland annat att gifta sig var många sönlösa nätter. Och ni ska veta att när ni stod i trädgården så stod jag helt påklädd och i ordning i sovrummet och frågade Linus om det här verkligen var en sån bra ide?
Men sen bestämde vi att man kan alltid skilja sig om det skulle skita sig.
Fast vi är båda för snåla för att skilja oss så våran lösning gick i stöpet.
Vi får helt enkelt akta oss för skumma olyckor.

Att köpa hus, eller rättare sagt, att sälja min älskade lägenhet på Dagny var så enormt mycket ångest. Inte för att det inte skulle bli fantastiskt med hus, utan för att på Dagny hade jag det som var mitt lilla krypin. Där Linus fick vistas på mina villkor och Johannorna fanns precis i närheten.

Varje steg i livet kommer med så mycket glädje, men den där ångesten är nog som sagt var bra. Hade inte den funnit så hade vi nämligen köpt ett helt annat hus. Men dagen innan vi skulle skriva kontrakt så sa min ångest att det inte alls var bra, så jag avbokade möten och vägrade köpa det huset.
Och nu sitter vi i vad jag tycker är ett av säters mysigaste hus.

Om 364 dagar får vi se vad ångesten säger. Det kanske är en bra ångest som förutspår om nya steg i livet med nya äventyr, eller så säger den att ni är det dax att ta tag i saker och vara mer rädd om sig.

Var inte rädda för ångest, den är inte alltid elak och dum, ibland har den bara lite otur när den vill förmedla något till er, hur jobbig det än må vara att känna lite på ångesten. Mig har den tagit till bra platser i livet, när jag bara vågat lyssna.

Konsten att inte ha en aning

Den som känner mig vet att jag har en förkärlek till att slänga saker.
Kasta mat, skriker jag ofta lyckligt och slänger nått halvätet. Eller nått som går ut i datum om någon vecka.
Eller rotar igenom en garderob bara för att få slänga nått som kan ha legat i vägen.

Så kom dagen när vi drog iväg till IKEA och jag kom hem med två nya servicer, för här ska slängas gammalt skit, tänkte jag.
Linus kom som vanligt på mig i manin och frågade om jag hade tänkt slänga hans saker som han ärvt av sin farfar.
Självklart svarar jag, att här ska inte slängas nått!
Det ska självklart GES bort till någon som behöver det.
Någon hade blivit väldigt glad om jag fått min vilja igenom, för dom där djupa faten är visst inte sånt som man bör slänga bort.

Nu står dom säkert i vitrinskåpet.

Hoppas ingen hittar sopsäcken med saker som jag slängde ut från huset för någon vecka sen bara...

Gustav

Den här bloggen skulle ju handla om vår tvåsamhet, men också om barnlösheten.

Många har frågat om vi ska ha barn, många har frågat om vi kan få barn, många har många frågor och jag har verkligen inga svar.

Något som jag vet, är att Gustav kom in i våra liv med buller och brak en dag, två veckor tidigare än vad som var tänkt.
Och alla som känner mig vet att jag inte gärna vaknar tidigt, men just den dagen när Gustav kom, just den tiden han kom, så vaknade jag med magsmärtor och kunde inte somna om. När jag väl hade gett upp och gått in i duschen kom världens finaste bild på lilla Gustav.

För några månader sedan skulle dom komma på besök till oss i Säter, och då vaknade jag ca 07:30 och när jag berättade det för Johanna så berättade hon att det var då även Gustav hade vaknat.

Nu är det som så att jag inte tror på övernaturliga fenomen, jag tror inte på någon högre makt, ödet kanske är dom vägar vi väljer, men varför ger oss ödet så många snåriga stigar att gå på ibland?
Jag tror inte heller att man kan ta över smärta från någon annan, men jag tror att band mellan människor är starka, och eftersom jag älskar båda Gustavs föräldrar så mycket, så är det klart att deras barn blir ett kärleksbarn utan dess like i min värld.

Och om jag blir så kär i deras barn, undrar hur knäpp jag kommer bli om vi får egna barn?

Konsten att bära rosa

Ibland får jag muta min mun för att hålla tyst.
Tig min mun får du socker, är nått jag ofta får tänkta innan jag talar, även om läpparna och tungan ibland formar orden innan jag hinner tänka dom orden.
Som här om dagen satt jag på ett möte när en klämmer ur sig "Om någon skulle försöka få på mig nått rosa skulle jag bli skogstokig och ingen skulle förstå varför"
Genast får jag tänka "tig min mun får du socker" för orden som höll på att ploppa ur min mun var, "så sa jag också när jag var 16!"

Hur som helst så har jag hatat rosa.
Alltså verkligen avskytt rosa.
Jag har skrattat människor som klär sig i rosa för att jag tyckt att ingen passar i världens fulaste färg.
Senast jag köpte solglasögon så valde jag med rosa bågar, skrattandes i affären, och tjutandes mellan skratten "dom här måste jag ha, för då kan verkligen ingen ta mig på allvar"

Sen kom dagen så jag skulle beställa skates till roller derbyn, och jag valde "Mr Pink"

 Ja, jag köpte t.o.m nya rosa utehjul..

Så det är lika bra att inse, att allt i livet har sån tid, och vissa tider har man två gånger.
Och jag minns än idag när farmor sa till mamma och pappa, "visste inte vad jag skulle köpa, men jag vet att hon blir glad bara det är rosa"
Så tack älskade farmor, vart du än är nu, för att du köpte dom rosa kläderna, så jag får uppleva min andra rosa epok i livet.

Och om alla gånger jag fått muta min mun att hålla tyst kan ha lett till min kroppskaraktär får envisheten avslöja i slutet.

Förövrigt så kan jag starkt avråda att försöka hångla med ett golv när ni håller i kurs. Blåläpp är varken sexigt eller skönt att ha, men nog fan kände jag mig lite hardcore med en fläskläpp rullandes på skatsen inne i huset bärandes hotpants.
BOYAH!

Jag såg en slampig karl en dag..

Såg en man idag, med korta shorts och ett tajt linne.
På hans klädsel såg jag på en gång att han var "en sån", ni brudar vet vad jag pratar om.
Han var en sån där kille som klär sig billigt och bara väntar på att någon ska ta honom hårt.

Eftersom jag inte har samma muskelstyrka som honom så bjöd jag på ett glas saft med ghb i, det gjorde susen. Sen är jag inte så modig heller. Han däckade efter bara några minuter.
För att göra det lite roligare så släpade jag med honom in och skickade runt honom bland alla i laget samtidigt som vi skratta åt honom
Han får väl skylla sig själv om han har shorts och linne på sig!
Vi passade även på att filma det hela och lägga ut på nätet, bara så att fler ska kunna se vilken billig slampa till karl det där är.

Han hade lite svårt att få upp den när han var däckad, men det var inget som inte en penna och lite silvertejp kunde lösa. För vem bryr sig om det är skönt för mannen? Hans roll är ändå bara att tillfredsställa kvinna.

Nej, det är inte så roligt va? Inte ens om man vänder på rollerna?
Det är inget som är försvarbart heller. Inte ens om man vänder på rollerna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16433955.ab
förövarens egna youtubeklipp om saken

Så ge den kidnappade utsatta kvinnan allt stöd hon behöver. Om flera i ett lag gör något sånt dumt så är det DOM som har smutskastat laget, och inte kvinnan som anmält. Det är polisens och åklagarens uppgift att driva brottsoffrets fråga, och inte deras uppgift att skydda ett lag som förr i tiden har haft ett gott rykte.

Jag blir så jävla förbannad..

Konsten att förarga sina kollegor.

Det här inlägget är saxat från Sandra Liss facebook efter en "liten" incident med desinfektion.

"Den mörka sanningen om Annika Grane

Under några års skräck av har vi nu haft annika grane som kollega. Och hennes planer på att ta över världen börja sakta men säkert ta form. Jag refererar till hennes tidigare blogg inlägg http://annikagrane.blogspot.se/2013/03/dildodueller-och-ursakter.html

Men på jobbet är det inga dildodueller.. Idag fick jag uppleva den. Tro mig det var ingen vacker syn.
När jag står och städar ur ett rum, känner jag mig plötsligt iaktagen. En kall kyla drar genom rummet. Jag vänder mig snabbt om och får se att hon står där. Snabbt drar hon fram en flaska defektionsmedel, och jag inser min stund är kommen. ( Min enda tanka är, vem berättar för Magnus att städa i rätt ordning) Jag hinner inte ta skydd och innan jag vet ordet av det. Får jag det i ögonen. 
Jag lämnas kvar där på golvet med en brännade känsla i ögonen. Efter 10 min ? 1h? av ren och skär smärta hittar Mats Öhman mig. Han hjälper mig att tvätta ur ögonen och berättar att jag inte är det första. Han fick uppleva smärtan för något år sedan då hon tog fram ett par nycklar och kastade dem mot mats läppar. Blod uppstod, och ett jack över läppen. Han har fortfarande svårt att tugga sin mat än idag..
Annika skriver sin komiska inslag i sin blogg. Men vi vet att bakom fasaden, står annika med två dresserade ryska katt torpeder. 
Och dom är här för att stanna."

Okey, jag kanske har råkat kasta en nyckelknippa på Mats, men han sa att Linus hade glömt mig, och jag siktade på bröstet,  och träffade läppen.
Och ja, jag råkade spruta Sandra med desinfektion i ögat, men jag siktade på hennes sida, och träffade ögat.
Och ja, min plan är att ta över världen en vacker dag.
Och ja, mina katter är ryska torpeder, men Sandra hade lovat att hålla käften.