Konsten att förarga sina kollegor.

Det här inlägget är saxat från Sandra Liss facebook efter en "liten" incident med desinfektion.

"Den mörka sanningen om Annika Grane

Under några års skräck av har vi nu haft annika grane som kollega. Och hennes planer på att ta över världen börja sakta men säkert ta form. Jag refererar till hennes tidigare blogg inlägg http://annikagrane.blogspot.se/2013/03/dildodueller-och-ursakter.html

Men på jobbet är det inga dildodueller.. Idag fick jag uppleva den. Tro mig det var ingen vacker syn.
När jag står och städar ur ett rum, känner jag mig plötsligt iaktagen. En kall kyla drar genom rummet. Jag vänder mig snabbt om och får se att hon står där. Snabbt drar hon fram en flaska defektionsmedel, och jag inser min stund är kommen. ( Min enda tanka är, vem berättar för Magnus att städa i rätt ordning) Jag hinner inte ta skydd och innan jag vet ordet av det. Får jag det i ögonen. 
Jag lämnas kvar där på golvet med en brännade känsla i ögonen. Efter 10 min ? 1h? av ren och skär smärta hittar Mats Öhman mig. Han hjälper mig att tvätta ur ögonen och berättar att jag inte är det första. Han fick uppleva smärtan för något år sedan då hon tog fram ett par nycklar och kastade dem mot mats läppar. Blod uppstod, och ett jack över läppen. Han har fortfarande svårt att tugga sin mat än idag..
Annika skriver sin komiska inslag i sin blogg. Men vi vet att bakom fasaden, står annika med två dresserade ryska katt torpeder. 
Och dom är här för att stanna."

Okey, jag kanske har råkat kasta en nyckelknippa på Mats, men han sa att Linus hade glömt mig, och jag siktade på bröstet,  och träffade läppen.
Och ja, jag råkade spruta Sandra med desinfektion i ögat, men jag siktade på hennes sida, och träffade ögat.
Och ja, min plan är att ta över världen en vacker dag.
Och ja, mina katter är ryska torpeder, men Sandra hade lovat att hålla käften.
 

Dildodueller och ursäkter

Den här bloggen skulle ju handla om vår tvåsamhet och barnlöshet!
Min kamp mot butikernas hat mot tjockisar, och hur träningsvärlden bara gör träningskläder för smalisar blev ett långt men välbehövligt sidospår.

Min kamp för att ta över världen fortsätter.
Men har fastnat i kampen i att dressera katter istället. Dom kanske sover på vårt köksbord. Men dom kan komma på beställning, mjaua när man ber dom och frågar man Torsten vad man gör på Oskari så lyfter han tassen och drar fram klorna.
Dom är med andra ord ganska dresserade för att vara katter, och det känns som en bra början om ens mål är att ta över världen.

Någon jag aldrig kommer kunna dressera verkar däremot vara maken. Maken har makten, så att säga.
Jag kontrar hans makt genom att belägra sovrummet med kläder och en garderob med skor.

När jag tar över världen så måste vi göra något åt skodesignern som har börjat att spåra ur. Har inte varit sugen på att köpa mer än tre par förra månaden, och då är det illa!
Bot och bätting!

Dom säger att pennan är mäktigare än svärdet, men jag skulle vilja utropa dildodueller som det ultimata sättet att få tyst på någon som kränkt än.
För även om man var lättkränkt på 1600-talet så verkar det inte gått över på 2000-talet.

Får härmed göra en offentlig ursäkt till E som jag kränkt genom att dra förhastade slutsatser om J. Efter samtal med en efterblivin hiphoppare vid namn Mats så har jag insett att män inte är hunsade av sina kvinnor, utan dom flesta männen är av naturen tofflar.
 Min far kontrar det hela med att säga "Tofflar är modiga män, jag är lite mer som sulan under toffeln".
Är inte särskilt bra på offentliga ursäkter, men hoppas att min välmening går fram.
Och E, om du fortfarande känner att jag är en elak individ, så kan du alltid utropa dildoduell, eller så bjuder jag på kanelbullar någon dag.

Konsten att ha det stökigt.

"GRAAAANEE!"
Det är det ordet jag använder mest när det ska städas här hemma.
Anledningen till att jag inte allt för ofta lägger ut bilder på vårat hem är för att det inte alltid ser ut som ett hem förväntas se ut. Ingen inredningstidning skulle vara intresserade av att se vårt stök.

Bland annat köpte jag dukar för en hel del pengar, om jag skriver för hur mycket blir Linus sur, för sånt kan man tydligen köpa på loppisar(?).
Hur som helst så blev Torsten och Bengt-Bertil helt överlyckliga att jag äntligen hade fattat deras vink och bäddat köksbordet åt dom.
Dom hade inte en lika lycklig matte när jag kom hem och såg dom liggandes sovande på köksbordet.
Och när jag lyfte ner dom lyckades dom alltid få med sig en tablett eller hela duken ner från bordet.
Man måste ge dom en eloge för deras envishet.
Och nej, jag har inget strykjärn, för det hade Alfons kissat i när han blev sur för nått.
Det är rart med djur..

Tydligen inget köksbord utan kattsäng

Men ibland får jag ryck och försöker städa, och då blir GRAAANE nått som ofta skriks i trappen när jag hittar instrument, på instrument, på instrument på magiska gömställen.
En gång så lekte jag och Alex "hitta instrumenten", minns inte hur många vi hittade, men bland annat i gömman på bäddsoffan, i linneskåpet, i en hylla i pannrummet, i en byrå och säkert fler ställen.
Linus tycker att han har för litet musikrum, jag tycker inte man behöver ha ett trumset uppställt inomhus, ja, diskussionerna tar aldrig slut om detta.

Bland dukar och kökshanddukar kan man hitta mycket

"Nått du inte lyckats övertyga mig är en bilmekaniker i ett vitt hus", avslutade Johanna talet som hon och Petra gav på bröllopet, och dom orden är ganska pricksäkra.
Tycker alla ska prova att ha en bilmekaniker som jobbar hemifrån kombinerat med en vit badrumsdörr. Aja, den är till viss del fortfarande vit i alla fall :)

Nyskurad badrumsrödd. Men visst är det en vacker dörr?

Om jag skulle byta bort det? Aldrig!
Jag har hellre sovande katter på köksbordet än skygga katter som knappt vågar sig fram.
Jag har hellre en glad make med instrument överallt än ordning i linneskåpet.
Och ja, jag skurar hellre badrumsdörren lite oftare, om det betyder att mannen i mitt liv får göra det han tycker om, och jag får ha honom hemma lite mer!

Dessutom har jag lärt mig att ordning är för idioter, genier behärskar kaos!

Konsten att bli gammal

"One day baby we'll be old"

Jag är inte rädd för att bli gammal.
Jag tycker att det ska bli skönt att veta att man inte har alla världens svar och istället lugna ner sig.
Att inte längre tro att världen går under utan mig, utan att inse att man snart ska bli ett med moder jord.
Att inte längre stressa fram, utan låta tiden få gå sin gång.

Jag längtar efter att vakna tidigt på morgon och stilla ta sin kaffe och se på träden vad världen har för årstid att erbjuda.
Jag och min hund ska ta långa lugna promenader och tänka på alla bäckar och stenar vi hoppat över.
Vi ska titta på Linus när han lagar gullan för 1000e gången, nu i en mycket långsammare fart, och våra barnbarn är där för att hjälpa till.
Vi ska spela musik på LP spelaren som våra föräldrar spelade för oss när vi var barn, och vi ska skratta åt allt tok vi varit ute på.
Ringen som Linus gav mig den där enda riktigt fina dagen i Juli sommaren 2012 har blivit lite för stor så man får bära den i en kedja runt halsen.
Huset kommer nog kännas lika tomt som när vi flyttade in, när alla barnen är utflugna, men deras rum finns alltid kvar, ifall dom skulle komma hem.

Nej, jag är inte ett dugg rädd för att bli gammal.
Vad jag är rädd för är att livet går för fort. Att året ska gå så fort att vi aldrig hann få våra barn, eller att vi blev så gamla att när vi väl får barnbarn så är vi redan på hemmet.
Jag är rädd att någon av oss ska bli sjuk.
Jag är rädd för att inte vi ska klara av livets svårigheter tillsammans.
Jag är rädd för att saknad för dom som lämnar oss för tidigt ska bli för stor.
Men att bli gammal?
Just bring it!

Konsten att klara av allahjärtansdag.

Nä, varken blommor eller choklad idag heller!
Hade jag förväntat mig det? På allahjärtansdag? På en torsdag?
Inte en chans.

Däremot förväntar jag mig att vi visar varandra kärlek och respekt varje dag. Eftersom vi lovat inför "gud" och alla närvarande att älska varandra i nöd och lust.
För att vi valt att dela livet tillsammans.

Jag förväntar mig inga blommor, men att han håller om mig när tårarna rinner.
Förväntar mig heller ingen choklad, men att han delar min glädje.
Inte ens en nallebjörn vill jag att han ger mig, utan istället hjälper mig att inse mina brister och älskar mig ändå.
Precis som jag älskar honom, även när han driver mig till vansinne ibland.
För det ska gudarna och hela denna församling veta, att en tvåsamhet inte alltid är lätt, och det handlar en hel del om att ge och ta.

Varför ha en dag när vi visar varandra kärlek? När hatet är så pass stort som det är i vår värld är det viktigt att vi visar kärlek så ofta vi kan. Att vi inte uppmuntrar till onödig konsumtion som ofta är tillverkad av barnarbetare i ett land man inte ens kan uttala.
Vem visar dom barnen kärlek idag? Vem visar dom barnen kärlek i morgon?

Det finns så många som jag älskar, som inte har satt en ring på mitt finger, och även om jag är dålig på att visa sånt, så hoppas jag att dom förstår att jag älskar dom varje dag året runt.

Igår passade vi på att fira alla stjärtars dag. Lite för att känslan av att vara kär är när det känns precis som att man är bajsnödig, men hur ofta man än går på toa så går det inte över. Då är det kärlek!

Ha en bra Torsdag allihopa, och glöm inte att visa varandra kärlek så ofta ni kan. Och det är dom små sakerna som ofta betyder mest. Som när Johanna kommer med små presenter, någon ringer bara för att höra hur man mår, eller Petra skickar ett vackert sms, bara för att det råkar vara vilken jävla dag på året som helst.

Två av alla underbara människor.

Kom på att jag glömt uppdatera hur det gick med Torsten och hårsnudden!
Efter tre dagar med panik och samtal till höger och vänster hur vi skulle göra, och mycket letande i kattlådan så låg den där en dag. Har aldrig blivit så glad över en bajskorv tidigare!
Fantastiska bångstyriga hårboll.

Samhällets motarbetande.

Bytte om lite snyggt och försiktigt i omklädningsrummet.
Jotack, vet att jag har en snygg bikini. den är från HMs tjockisavdelning, och jag var en av få som lyckades få tag i en innan alla var slut. för dom var slut sjukt fort. På två veckor gick alla åt i hela Sverige.

För visst är det så, att även fast man är en BIB brud så vill man kunna se bra ut. Även på stranden. Trots valkar och celluliter.
Även i simhallen vill man se bra ut.

Men när man då ska motionssimma, för att få igång kroppen utan att slita på leder, för det sliter en hel del när man är stor, så vill man ha en baddräkt.
Stadium hade jättesmidiga och fina, och skröt om att dom fanns ända upp till stl 46. Ända upp till 46?! Hur ska mina bomber och valkar få plats i en sån?

Letar vidare på nätet men slutar med förtvivlan.
Okey för att man kanske inte gör löparkläder till oss tjockisar, för det är tung för våra kroppar att springa, men simkläder?
Inte ens ett par täckbyxor så man inte ska frysa när man försöker göra nått åt övervikten.

Kan man inte ta dom pengarna som jag kommer att kosta samhället när diabetesen och följdsjukdomar kommer, och istället sätta in resurser nu? T.ex fixa en designer som kan göra stora kläder som inte ser tantiga ut? Eller en personlig tränare skulle inte sitta helt fel, och undrar vad det skulle skilja ekonomiskt att ha en sån i 6månader mot alla år av sjukvård det kommer bli annars.

Om någon känner någon som jobbar på företag som vill lansera lite träningskläder för oss tjockisar så ställer jag upp som modell, utprovare, smakråd, vad fan som helst.

Tro nu inte att jag tar lätt på den här bilden, för det jag vill är inte att provocera, och jag vet att det lätt blir hat-kommentarer när när någon lägger upp en bild på en överviktig, vill bara påvisa att även vi behöver en baddräkt/täckbyxor/sportBh m.m

Den obekväma sanningen.

Nä, tacka vettja skor! Dom sviker aldrig i storlek!

Kött, som är så gött!

"Vad ska vi äta idag?"
Den eviga frågan!
"Inte vet jag, falukorv och makaroner?"
"Men jag äter ju inte kött längre, har du glömt det?"
Snarare förträngt.

Hej, jag heter Annika, 28år och jag är en köttis. Det betyder att jag äter kött. Jag älskar att äta kött. Fast aldrig blodigt, där går gränsen.

Nästan alla jag känner är vegetarianer eller veganer, vilket känns bra, att dom tar ansvar för vår jord och kommande generationer och minskar på världssvälten och ja, listan kan göras oändligt lång för vad dom gör för världen, så jag får äta kött.

Nu är det som så att jag har slutat dricka alkohol, har "börjat" träna och ska trappa ut snuset. Så någon synd måste man väl få ha. eller?
Det känns inte lika självklart när den man bor ihop med inte längre äter kött.
Även om han gör det mest av medicinska skäl.

Jaja, vi får göra ett försök.

Hej, jag heter Annika, 28år och jag är INGEN köttis. Vilket betyder att jag inte äter döda torterade djur. Men fisken får ni inte av mig än på ett tag!

Tips: vill ni också sluta med kött? Bildgoogla "Kött" så får ni fram tusentals bilder på kött, sen vill man inte ha det längre.

Texten till bilden löd: istället för att se det som rött kött, se det som ett rött stoppljus.

Nu till nått helt annat.
Torsten, min fina lilla katt, som slår Linus och pussar mig. Som gör allt för att retas med Linus och är som en liten ängel med mig, lyckades äta upp en hårsnodd medan jag var i duschen.
katt-a-strof!
Men han är pigg och glad och den spännande jakten på hårsnodd i bajs pågår förfullt.