Dildodueller och ursäkter

Den här bloggen skulle ju handla om vår tvåsamhet och barnlöshet!
Min kamp mot butikernas hat mot tjockisar, och hur träningsvärlden bara gör träningskläder för smalisar blev ett långt men välbehövligt sidospår.

Min kamp för att ta över världen fortsätter.
Men har fastnat i kampen i att dressera katter istället. Dom kanske sover på vårt köksbord. Men dom kan komma på beställning, mjaua när man ber dom och frågar man Torsten vad man gör på Oskari så lyfter han tassen och drar fram klorna.
Dom är med andra ord ganska dresserade för att vara katter, och det känns som en bra början om ens mål är att ta över världen.

Någon jag aldrig kommer kunna dressera verkar däremot vara maken. Maken har makten, så att säga.
Jag kontrar hans makt genom att belägra sovrummet med kläder och en garderob med skor.

När jag tar över världen så måste vi göra något åt skodesignern som har börjat att spåra ur. Har inte varit sugen på att köpa mer än tre par förra månaden, och då är det illa!
Bot och bätting!

Dom säger att pennan är mäktigare än svärdet, men jag skulle vilja utropa dildodueller som det ultimata sättet att få tyst på någon som kränkt än.
För även om man var lättkränkt på 1600-talet så verkar det inte gått över på 2000-talet.

Får härmed göra en offentlig ursäkt till E som jag kränkt genom att dra förhastade slutsatser om J. Efter samtal med en efterblivin hiphoppare vid namn Mats så har jag insett att män inte är hunsade av sina kvinnor, utan dom flesta männen är av naturen tofflar.
 Min far kontrar det hela med att säga "Tofflar är modiga män, jag är lite mer som sulan under toffeln".
Är inte särskilt bra på offentliga ursäkter, men hoppas att min välmening går fram.
Och E, om du fortfarande känner att jag är en elak individ, så kan du alltid utropa dildoduell, eller så bjuder jag på kanelbullar någon dag.