Konsten att bära rosa

Ibland får jag muta min mun för att hålla tyst.
Tig min mun får du socker, är nått jag ofta får tänkta innan jag talar, även om läpparna och tungan ibland formar orden innan jag hinner tänka dom orden.
Som här om dagen satt jag på ett möte när en klämmer ur sig "Om någon skulle försöka få på mig nått rosa skulle jag bli skogstokig och ingen skulle förstå varför"
Genast får jag tänka "tig min mun får du socker" för orden som höll på att ploppa ur min mun var, "så sa jag också när jag var 16!"

Hur som helst så har jag hatat rosa.
Alltså verkligen avskytt rosa.
Jag har skrattat människor som klär sig i rosa för att jag tyckt att ingen passar i världens fulaste färg.
Senast jag köpte solglasögon så valde jag med rosa bågar, skrattandes i affären, och tjutandes mellan skratten "dom här måste jag ha, för då kan verkligen ingen ta mig på allvar"

Sen kom dagen så jag skulle beställa skates till roller derbyn, och jag valde "Mr Pink"

 Ja, jag köpte t.o.m nya rosa utehjul..

Så det är lika bra att inse, att allt i livet har sån tid, och vissa tider har man två gånger.
Och jag minns än idag när farmor sa till mamma och pappa, "visste inte vad jag skulle köpa, men jag vet att hon blir glad bara det är rosa"
Så tack älskade farmor, vart du än är nu, för att du köpte dom rosa kläderna, så jag får uppleva min andra rosa epok i livet.

Och om alla gånger jag fått muta min mun att hålla tyst kan ha lett till min kroppskaraktär får envisheten avslöja i slutet.

Förövrigt så kan jag starkt avråda att försöka hångla med ett golv när ni håller i kurs. Blåläpp är varken sexigt eller skönt att ha, men nog fan kände jag mig lite hardcore med en fläskläpp rullandes på skatsen inne i huset bärandes hotpants.
BOYAH!