"ibland måste man tänka på sig själv" finns det många kloka människor som säger. Och dom säger det på så sätt att man tror dom. Det när nog bäst att jag tänker på mig själv.
Och det har jag gjort! Jag har jobbat som en idiot och fullständigt struntat i mina nära och kära, för visst behöver väl jag pengarna?
Jag har suckat och skällt när saker inte blivit som jag vill, för just nu är det jag som räknas!
Sovit länge och inte orkat med saker som jag borde göra för att underlätta lite för andra, för det finns väl fler som kan hjälpa? Varför måste alltid jag göra det?
Och man får ändå ingen uppskattning när man gör nått.
Helt ärligt så har jag nog tänkt så mycket på mig själv sista tiden, att det skulle vara ett under om något fortfarande vill umgås med mig.
Och vad gör dom där slantarna jag dragit in, när Linus fått stå ut med en hemsk fru. Och den där energin jag skulle kunna ha använt till att dyka upp på saker, eller ringa ett samtal, som försvann bara för dom där extra kronorna.
Det går människor utan jobb, och timvikarier som behöver tiden för att försörja familjen. Så vad tusan ska jag med slantarna till?
Spendera på semester såklart!
Om jag orkar njuta när man är så trött att man bara vill gråta efter att ha jobbat som en idiot.
Och nej, ni som har ringt ska inte ta åt er, det är helt och hållet mitt fel som tackat ja, och bara tänkt på mig själv.
Man ska aldrig sluta hjälpa andra, för man kanske inte får tillbaka från den personen man gav till, men i slutändan tjärnar man alltid på att vara snäll.
Om glasåldern är över så är vi nu inne i egoiståldern, och jag skämms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar